Mitt hästliv
Mitt hästliv började tidigt. Har alltid gillat hästar, och mamma har ridit och haft häst.
Jag kommer inte ihåg från början men har fått veta att jag red första gången när jag var två. Har ridit ca 10 år.
När jag var liten och vi var på nått gejs, så såg jag häst och vagn, och där var ju mycket folk, så mamma och pappa tappade bort mig, de ropade, och det visade sig att jag sprang efter hästarna och skrek och pekade : HÄST, HÄST! haha!
Började på ridskola, vet inte hur gammal men tidigt! Jag började på stora hästar, red på många olika ridskolor, sedan på en ridskola var det en storhäst som började galoppera, Exidux hette han. Då blev jag lite rädd, red inte alls på 6 månader. Sedan fick vi höra talas om Älleköpinge RF. En liten mysig ridskola med bara små shettisar och b-ponnys. Jag åkte dit första gången. Vi tirivdes, och sedan har jag bara fotsatt! Varit medlem i kankse 6 år nu. Vet inte riktigt haha! Men trivs fortfarande med stället, och alla som är där är jättesnälla och roliga! Kunde inte hitta ett bättre ställe! Älleköpinge är där jag hör hemma.
Mitt bästa ridminne var nog hela sommarn 2009, den var helt underbar på alla sätt! Kompis och hästar, varje dag nya äventyr och mkt skratt. Och tårar! Jag och Emelie som tjejen som jag va med då, vi hade så himla kul! Då var allting helt perfekt! Kunde inte blivit en bättre sommar. Jag vill leva om den varje år, men tyvärr så går ju inte det..
Mitt bästa tävlingnsminne var... ehm. Ja, jag började tävla klubbtävlingar, och så. År 2010 började jag tävla lite gran ute. Det gick bra. Min andra RIKTIGA start gick bra. Första plats med pajazzo, sen en tävling till. Efter sommaren var det KM, där jag blec klubbmästare (alla tävlingar dressyr detta år ), det är med ett av de bästa, MEN. Det allra bästa var ponnyallsvenskan! Vårat lag var jättebra, och vi hade så roligt allihopa hela dagen. Jag hade superkul, och det tror jag att mina lagkamrater oxå hade. De var superduktiga!! Vi vann, första omgången med 1 p mog 2 klubbar som blev delad 2. Helt fantasktiskt kändes det! Jag red då Zaffran en ridskoleponny!
Nu iår blev min ponny Pajazzo skadad, ingen ridning på många veckor, bara pyssling. Sedan en dag ringe en vän till mamma och undrade om mamma ville låna en storhäst. Mamma hade inte tid, men jag ville ha en sa hon. Vi visste inte vad hon hette eller vilken ras, allt vi vista var vart hon fanns och hur stor, 160 cm CA.
Provade henne, tyckte hon var jättetrevlig, och bestämde nästan direkt att det var henne jag ville ha. Provade igen och var stensäker. Vi ringde och sa att vi skulle ha henne! Bara låna, men ändå! Det har nu gått 3 månader med denna skönhet, Dancing Lass. Engelskt fullblod ;D Det går jättebra för oss ovh vi lär känna varandra mer och mer. Har även lärtkänna Dancings andra ryttare jossan som är hur snäll och rolig som helst.
Nej nu orkar jag inte skriva mer. Bilden är från ponnyallsvenskan. Vårat SEGERFOTO! Det bästa laget i världen! Jag älskar er! Ni var så bäst!
Kraaaam Sofia :)
Jag kommer inte ihåg från början men har fått veta att jag red första gången när jag var två. Har ridit ca 10 år.
När jag var liten och vi var på nått gejs, så såg jag häst och vagn, och där var ju mycket folk, så mamma och pappa tappade bort mig, de ropade, och det visade sig att jag sprang efter hästarna och skrek och pekade : HÄST, HÄST! haha!
Började på ridskola, vet inte hur gammal men tidigt! Jag började på stora hästar, red på många olika ridskolor, sedan på en ridskola var det en storhäst som började galoppera, Exidux hette han. Då blev jag lite rädd, red inte alls på 6 månader. Sedan fick vi höra talas om Älleköpinge RF. En liten mysig ridskola med bara små shettisar och b-ponnys. Jag åkte dit första gången. Vi tirivdes, och sedan har jag bara fotsatt! Varit medlem i kankse 6 år nu. Vet inte riktigt haha! Men trivs fortfarande med stället, och alla som är där är jättesnälla och roliga! Kunde inte hitta ett bättre ställe! Älleköpinge är där jag hör hemma.
Mitt bästa ridminne var nog hela sommarn 2009, den var helt underbar på alla sätt! Kompis och hästar, varje dag nya äventyr och mkt skratt. Och tårar! Jag och Emelie som tjejen som jag va med då, vi hade så himla kul! Då var allting helt perfekt! Kunde inte blivit en bättre sommar. Jag vill leva om den varje år, men tyvärr så går ju inte det..
Mitt bästa tävlingnsminne var... ehm. Ja, jag började tävla klubbtävlingar, och så. År 2010 började jag tävla lite gran ute. Det gick bra. Min andra RIKTIGA start gick bra. Första plats med pajazzo, sen en tävling till. Efter sommaren var det KM, där jag blec klubbmästare (alla tävlingar dressyr detta år ), det är med ett av de bästa, MEN. Det allra bästa var ponnyallsvenskan! Vårat lag var jättebra, och vi hade så roligt allihopa hela dagen. Jag hade superkul, och det tror jag att mina lagkamrater oxå hade. De var superduktiga!! Vi vann, första omgången med 1 p mog 2 klubbar som blev delad 2. Helt fantasktiskt kändes det! Jag red då Zaffran en ridskoleponny!
Nu iår blev min ponny Pajazzo skadad, ingen ridning på många veckor, bara pyssling. Sedan en dag ringe en vän till mamma och undrade om mamma ville låna en storhäst. Mamma hade inte tid, men jag ville ha en sa hon. Vi visste inte vad hon hette eller vilken ras, allt vi vista var vart hon fanns och hur stor, 160 cm CA.
Provade henne, tyckte hon var jättetrevlig, och bestämde nästan direkt att det var henne jag ville ha. Provade igen och var stensäker. Vi ringde och sa att vi skulle ha henne! Bara låna, men ändå! Det har nu gått 3 månader med denna skönhet, Dancing Lass. Engelskt fullblod ;D Det går jättebra för oss ovh vi lär känna varandra mer och mer. Har även lärtkänna Dancings andra ryttare jossan som är hur snäll och rolig som helst.
Nej nu orkar jag inte skriva mer. Bilden är från ponnyallsvenskan. Vårat SEGERFOTO! Det bästa laget i världen! Jag älskar er! Ni var så bäst!
Kraaaam Sofia :)
Kommentarer
Trackback
